:)<3

Jag sökte din blick,

Men tystnad var allt jag fick.

Jag sökte ett svar,

På den fråga jag har.



En enkel fråga, "Varför?

Varför kollar du bara på medan jag dör."

Som en låga som släcks.

Ännu ett liv som knäcks.



I min tystnad skrek jag.

Varje ord kändes som ett slag.

Orden du sa, hör jag om och om igen.

Som en evig storm slutar aldrig den.



Nedslagen, övergiven.

Månskenet reflekteras av kniven.

Det hänger ett stort frågetecken över motiven.

Det kanske är så här ödet är skriven.



Med pennan i min hand.

Står jag emot tidens tand.

Då jag spiller ut mina ord på detta blad.

De skapar en verklighets-ballad.



Med ryggen mot mig sa du allt du ville ha sagt.

Alla känslor du vid sidan om lagt.

Regnet öste ner.

Färgen röd är nu allt jag ser.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0